Körkonst – The Cleaner – Marina Abramovics 2017-06-30T14:00:11+00:00

KörKonst och Marina Abramovics performanceverk ”The Cleaner” 27 feb-5 mars 2017

Förutsättningar:
Marina Abramovic, Lynsey Peisinger, performers, en handplockad vokalensemble, ca 30 körer och artister, Eric Ericsonhallen, 7 dagar, 14.00-22.00, 7000 besökare, köer, vinter, sportlov.

Bakgrund:
Februari-maj 2017 gjorde Moderna Museet (MoMu) en retrospektiv utställning över Marina Abramovics 50-åriga konstnärsskap. Sommaren 2016 var Marina i Stockholm för förberedande möten om utställningen. Marina gillade Skeppsholmen och bad om en guidad tur runt ön för att se om där fanns en plats för en ny performance. Hon fastnade för Eric Ericsonhallen – för att den (Skeppsholmskyrkan) är avsakraliserad, för Skeppsholmens militära förflutna. Anna Larsdotter Persson från EIC visade hallen för henne. Där föll allt på plats och Marina ville göra ett nytt performanceverk i Ericsonhallen. Anna passade på att berätta om EICs verksamhet, bland annat genom att visa vår film med Common Ground Voices ”länk”. Körsång är stort i Sverige och ett viktigt socialt sammanhang för hundratusentals människor. Det här intresserade Marina som bestämde sig för att det i det här verket skulle sjungas oavbrutet av många körer.

Under hösten 2016 hade EIC flera möten med MoMu, Marina och hennes team, bland andra Lynsey Peisinger, Marinas nära medarbetare och koreograf. Det var problematiskt att det var kort oerhört kort framförhållning och att en ny Marina Abramovic-performance inte fanns med i Moderna Museets planering och därför saknade finansiering.

Vi satte oss ned tillsammans med Catrin Lundquist, curator på MoMu och som blev MoMus projektledare för det här, för att se om det här skulle kunna realiseras. Frågorna var många: hur skulle vi hitta tillräckligt många körer, hur skulle det gå till i praktiken att leverera oavbruten körsång 8 timmar om dagen, sju dagar i sträck? Var det ens möjligt? och framför allt var det ju det här med finansieringen. MoMu undersökte alla sina finansieringsmöjligheter utan framgång. Hos gängse bidragsgivare som: staden, staten och länet, var det för sent. Men alla var entusiastiska över en performance av performancevärldens Grand Old Lady och hoppades i det längsta att det skulle lösa sig på något sätt.
Under tiden var vi tvungna att jobba som att det skulle bli av: full fart framåt men samtidigt med handbromsen i. Catrin och Lynsey kallade till audition för performanceartisterna. I november åkte de uttagna ut i skärgården för en veckas tuff förberedande workshop i the Abramovic Method under ledning av Lynsey Peisinger. Catrin tankade oss på kontaktuppgifter och började ragga körer till performancen. Marina villa att körerna skulle representera befolkningen i ett Sverige av idag.

Ännu visste vi inte hur performancen skulle komma att se ut och ännu mindre kunde vi beskriva den för körerna. Att spelperioden dessutom sammanföll med sportlovet innebar ett stort hinder eftersom de allra flesta körer har ledigt då och många körsångare är bortresta.

Fortfarande inga pengar i sikte. Men under ett möte när vi var på väg att ge upp, kom Postkodlotteriets kulturstiftelse på tal! EIC ansökte (MoMu är en statlig institution och kan inte ansöka hos PKL.) Ansökan kom kom i retur. Budgeten var alltför omfattande. Efter en smärtsam osthyvling kom vi ner på acceptabel nivå. PKL bad oss att lägga till synergi-aktiviteter till projektet, ”något som ni aldrig skulle ha gjort annars”. Vi föreslog en kör-workshop som inspirerats av arbetet med Marinas performance och att den skulle göras på konsthallar i andra delar av landet. Vi var övertygade om att vi här skulle komma att lära oss massor som vi kunde ta med oss vidare till körsverige. Kulturstiftelsen gillade workshopidén men vi kunde inte få ett definitivt ja förrän Lotteriinspektionen tittat på projektet. Projektet KörKonst fick klartecken i mitten på januari 2017.

Vi klurade på det där med oavbruten körsång, hur det skulle gå till och hur många körer som skulle komma att behövas: 50-60? Det skulle inte funka, av flera olika skäl, inte minst logistiska på plats. Här behövdes en ensemble som kunde täcka upp och överbrygga tiden mellan ett mindre antal, 20-30 olika körers uppträdanden – en ensemble som kunde vara på plats hela tiden och improvisera i stämmor. Vi kontaktade Katarina Henryson, the Real Group Academy. Katarina tackade ja till att ansvara för att plocka ihop en lämplig grupp. Katarina är medlem av Songs of the Moment Nordic som består av frilansande vokalgruppsångare från Sverige, Finland och Danmark och som improviserar flerstämmigt, därav namnet. De fick utgöra basen i en vokalensemble om 13 sångare som vi kom att kalla the Core team.
Katarina arbetade mycket nära Lynsey för att hitta ett sätt att realisera Marinas vision om ”en flod av oavbruten sång”. Delar av Core team träffades i Ericsonhallen för att testa improvisationsmomentet och för att ge Marina och Lynsey en känsla av vad som var att vänta. Samtidigt som Marina och Lynsey hade långa repetitioner med performanceartisterna med långsamma rörelser och the Abramovic Method i långa pass utan paus. Hela veckan före premiären avlöste dessutom körer och artister varandra i hallen, för att soundchecka och kalibreras av Lynsey och Katarina inför The Cleaner-performance. Vi, i första hand Lynsey och Katarina träffade också alla körer och artister innan dess för att ge instruktioner, bland annat att det inte fick vara tyst mellan sångerna.
På helgen före premiären samlades hela Core Team, inklusive de långväga för första gången, för att sjunga ihop sig.

Klockan 14.00 måndagen den 27 februari 2017 öppnades dörrarna och de första besökarna släpptes in till performanceverket The Cleaner. Det bildades genast en ringlande kö utanför. Det fanns en övre gräns på 280 besökare och när den var nådd, släpptes en besökare in först när att en annan hade gått ut. Väl inne fick besökaren stanna så länge hen ville. ”Kroppen talar om när det är dags att gå”. Det fanns en toalettvagn utanför hallen medan toaletterna i hallen var stängda. I ett garderobstält i anslutning till ingången fick besökarna lämna ifrån sig skor och ytterkläder samt datorer, paddor, mobiler och liknande som annars skulle kunna distrahera och påminna om hur mycket klockan var. Marina menade att den långa väntan i kön var en del av verket, att det här var ett åtagande. Klockan 14.00 varje dag började Core team sjunga och sång var det enda ljud som hördes tills dörrarna stängdes bakom gästerna 8 timmar senare kl. 22.00. Detta upprepades varje dag i en vecka. Eric Ericsonhallen var tom sånär som på några enstaka utspridda stolar. Det fanns områden markerade med vit tejp här och var i rummet. Var och en av besökarna togs om hand, varligt och utan ett ord, av en svartklädd performer och fördes långsamt och omsorgsfullt till en plats för att där ställas, sättas eller läggas ned på golvet och få sina ögon varligt slutna. Det skedde ytterst långsamt och kärleksfullt. Performers återkom sedan med jämna mellanrum för att flytta gästen till en annan plats i rummet. Under tiden improviserade The Core team och avlöstes med jämna mellanrum av en gästande kör eller artist som diskret kom in och gjorde sitt framförande; alltid på olika platser i rummet. Core team lämnade över före och tog över sången efter varje framförande, medan kören sakta gick ut igen så att det hela tiden sjöngs. Det sista som hände varje kväll var att Core Group och performanceartisterna utan brådska förde besökarna mot utgången under meditativ sångimprovisation.

Vad hände egentligen?

Av publikreaktionerna att döma gav The Cleaner en stark upplevelse av gemenskap. Genast när man kom in genom dörrarna upplevde man atmosfären. Man förlorade tidsuppfattningen. Man pratade inte men varandra men där fanns en mycket stark vi-känsla med alla andra i rummet.
Performanceartisterna, var och en mycket erfarna och kompetenta dansare, koreografer, skådespelare, regissörer, vittnar om att det här är bland de häftigaste de gjort, trots att de bara använt en bråkdel av sina förmågor. Rört sig långsamt i svarta, anonyma kläder.

De gästande körerna och artisterna säger att det var en fantastisk upplevelse att sjunga i det här sammanhanget i den här tillåtande atmosfären med en publik som låg, satt eller stod blundande, många med ryggen mot kören. Det kändes aldrig som en konsert eller prestation.

Anna Larsdotter Persson gjorde ett eget pass som solosångerska under veckan och jag hade förmånen att ingå i Core team under hälften av verkets 56 timmar så vi fick båda uppleva The Cleaner performance s a s inifrån. Det första som slog mig var att man visst orkar att sjunga många timmar i sträck med så optimala förutsättningar för att sjunga avspänt, hela tiden i kontakt med känslan. Eftersom Core team improviserade fritt, behövde vi vara lyhörda och hämta inspiration ur nuet och stämningen i rummet. Lynsey var på plats hela tiden och coachade oss och peformanceartisterna; hon pratade ofta om att Core team kunde reglera energin i rummet. Lynsey fungerade som en geigermätare, kände av och dirigerade helheten. Ibland tecknade hon till Core team att höja eller sänka energin med våra improvisationer. Den kvardröjande känslan hos mig är att alla, performers, Core Group, gästande körer och artister, publiken och själva rummet samspelade för att skapa en unik upplevelse. Alla behövdes och ingen komponent var viktigare än någon annan. Man fick en känsla av delaktighet i något större. Länk till MoMu

THE CLEANER performance ingår i KörKonst, ett EIC-projekt med stöd från Postkodlotteriets kulturstiftelse. KörKonst genomförs i samarbete med Moderna Museet. Förutom performanceverket ingår workshops på konsthallar och konserter på Moderna Museet och i Eric Ericsonhallen under 2017.

Marina Abramovic THE CLEANER performance 27 februari – 5 mars

5 February, 2017|0 Comments

En helt ny performanceföreställning i Eric Ericsonhallen, The Cleaner, med Marina Abramovic, den världsberömda performancekonstnären. Förutom Marina Abramovic själv, medverkar ett antal performers, en professionell vokalensemble och en mängd körer och artister. Det här är [...]