KörKonst och Marina Abramovics performanceverk ”The Cleaner” 27 feb-5 mars 2017

Förutsättningar:
Marina Abramovics performance The Cleaner, Lynsey Peisinger, performers, en handplockad vokalensemble, ca 30 gästande körer och artister, Eric Ericsonhallen, 7 dagar, 14.00-22.00, 7000 besökare, köer, vinter, sportlov.

I projektet KörKonst ingick även tre workshops: Energetic and Sonic Spaces, som togs fram av Lynsey Peisinger och Katarina Henryson utifrån de unika erfarenheterna från Marinas performance. Lynsey och Katarina ledde workshoparna för lokala körer på Konsthallen i Luleå och Moderna Museet i Malmö i oktober 2017 och på Järnhallen, Rödöns Konsthall i Göteborg i februari 2018. Workshoparna var öppna för och interaktiva för publiken. En röst ur publiken i Malmö:  “Det var väldigt inspirerande att uppleva hur den omväxlande sångens klingande rörelser satte igång performativa processer, där rollerna mellan utövare och publik långsamt upplöstes och formades om, i ständigt skiftande kalejdoskopiska mönster. Mellan individer, grupper och konstverk uppstod nya relationer, som transformerades under performancens gång. Det dialogiska fältet mellan visuell konst och vokalmusik är mycket inspirerande och “Energetic and Sonic Spaces” väckte många nya idéer hos mig som sångare, improvisatör och konstnärlig forskare”.
Sara Wilén

Bakgrund:
Februari-maj 2017 gjorde Moderna Museet (MoMu) en retrospektiv utställning över Marina Abramovics 50-åriga konstnärsskap. Sommaren 2016 var Marina i Stockholm för förberedande möten om utställningen. Marina gillade Skeppsholmen och bad om en guidad tur runt ön för att se om där fanns en plats för en ny performance. Hon fastnade för Eric Ericsonhallen – bland annat för att den (Skeppsholmskyrkan) är avsakraliserad och för Skeppsholmens militära förflutna. Anna Larsdotter Persson från EIC visade hallen för henne. Där föll allt på plats och Marina bestämde sig för att göra ett nytt performanceverk i Ericsonhallen. Anna passade på att berätta om EICs verksamhet, bland annat genom att visa filmen med EICs projekt Common Ground Voices. Att intresset för körsång är stort i Sverige och ett viktigt socialt sammanhang för hundratusentals människor, intresserade Marina som bestämde sig för att i hennes nya verket skulle det finnas oavbruten körsång.

Under hösten 2016 hade EIC flera möten med MoMu, Marina och hennes team, med bland andra Lynsey Peisinger, Marinas nära medarbetare och koreograf. Det var problematiskt att det var kort oerhört kort framförhållning och att en ny Marina Abramovic-performance inte fanns med i Moderna Museets budgetplanering och därför saknade finansiering.

Vi satte oss ned tillsammans med Catrin Lundquist, curator på MoMu deras projektledare för det här, för att se om det här skulle kunna realiseras. Frågorna var många: hur skulle vi hitta tillräckligt många körer? Hur skulle det gå till i praktiken att leverera oavbruten körsång 8 timmar om dagen, sju dagar i sträck? Var det ens möjligt? Men framför allt var det ju det här med finansieringen. MoMu undersökte alla sina finansieringsmöjligheter utan framgång. Hos gängse bidragsgivare som: staden, staten och länet, var vi alldeles för sent ute. Men vi var alla fulla av entusiastiasm över möjligheten av en ny performance av performancevärldens Grand Old Lady och hoppades i det längsta att det skulle lösa sig på något sätt.
Under tiden var vi tvungna att jobba som att det skulle bli av: full fart framåt men samtidigt med handbromsen i. Catrin och Lynsey kallade till audition för performanceartisterna. I november åkte de uttagna ut i skärgården för en veckas tuff förberedande workshop i “the Abramovic Method” under ledning av Lynsey Peisinger. Catrin tankade EIC på kontaktuppgifter och började ragga körer till performancen. Marina ville att körerna skulle representera befolkningen i ett Sverige av idag.

Ännu visste vi inte hur performancen skulle komma att se ut och ännu mindre kunde vi beskriva den för körerna. Att spelperioden dessutom sammanföll med sportlovet innebar ett stort hinder eftersom de allra flesta körer har ledigt då och många körsångare är bortresta.

Under ett möte när vi var på väg att ge upp, kom Postkodlotteriets kulturstiftelse på tal! EIC ansökte (MoMu är en statlig institution och kan inte ansöka hos PKL.) Ansökan kom kom i retur. Budgeten var alltför omfattande. Efter en smärtsam budgetbantning kom vi ner på acceptabel nivå. PKL bad oss att lägga till synergi-aktiviteter till projektet, ”något som ni aldrig skulle ha gjort annars”. Vi föreslog en kör-workshop inspirerad av de erfarenheter vi visste vi skulle få i arbetet med Marinas performance och att workshopen skulle göras på konsthallar i andra delar av landet. Vi var övertygade om att vi här skulle komma att lära oss massor som vi kunde dela med oss till övriga körsverige. Kulturstiftelsen gillade workshopidén men vi kunde inte få ett definitivt ja förrän Lotteriinspektionen tittat på projektet. Projektet KörKonst fick klartecken först i mitten på januari 2017.

Vi klurade på det där med oavbruten körsång, hur det skulle gå till och hur många körer som skulle komma att behövas: 50-60? Det skulle inte funka, av flera olika skäl, inte minst logistiskt på plats. Här behövdes en ensemble som kunde täcka upp och överbrygga tiden mellan ett mindre antal, 20-30 olika körers uppträdanden – en ensemble som kunde vara på plats hela tiden och improvisera i stämmor. Vi kontaktade Katarina Henryson, the Real Group Academy. Katarina tackade ja till att ansvara för att plocka ihop en lämplig grupp. Katarina är medlem av Songs of the Moment Nordic som består av frilansande vokalgruppsångare från Sverige, Finland och Danmark och som improviserar flerstämmigt, därav namnet. De fick utgöra basen i en vokalensemble om 13 sångare som vi kom att kalla the Core team.
Katarina arbetade mycket nära Lynsey för att hitta ett sätt att realisera Marinas vision om ”en flod av oavbruten sång”. Delar av Core team träffades i Ericsonhallen för att testa improvisationsmomentet och för att ge Marina och Lynsey en känsla av vad som var att vänta. Samtidigt som Marina och Lynsey hade långa repetitioner med performanceartisterna med långsamma rörelser och the Abramovic Method i långa pass utan paus. Hela veckan före premiären avlöste dessutom körer och artister varandra i hallen, för att soundchecka och kalibreras av Lynsey och Katarina inför The Cleaner-performancen. Vi, i första hand Lynsey och Katarina träffade också alla körer och artister innan dess för att ge instruktioner, bland annat att det inte fick vara tyst mellan sångerna.
På helgen före premiären samlades hela Core Team, inklusive de långväga för första gången, för att sjunga ihop sig.

Klockan 14.00 måndagen den 27 februari 2017 öppnades dörrarna och de första förväntandfulla besökarna släpptes in till performanceverket The Cleaner. Kön ringlande då redan lång utanför. Vi satte en övre gräns på 280 besökare i taget och när den var nådd, släpptes en besökare in först när att en annan lämnade. Väl inne fick besökaren stanna så länge hen ville. ”Kroppen talar om när det är dags att gå” menade Marina. Det fanns en toalettvagn utanför hallen medan toaletterna i hallen var stängda. I ett garderobstält i anslutning till ingången fick besökarna lämna ifrån sig skor och ytterkläder samt datorer, läsplattor, mobiler och liknande som annars skulle kunna distrahera och påminna om hur mycket klockan var. Marina menade att den långa väntan i kön också var en del av verket, att den var ett åtagande. Klockan 14.00 varje dag började Core team sjunga och sång var det enda ljud som hördes ända tills dörrarna stängdes bakom gästerna 8 timmar senare kl. 22.00. Detta upprepades varje dag i en vecka. Eric Ericsonhallen var sparsamt möblerad med bara några enstaka utspridda stolar. Det fanns områden markerade med vit tejp här och var i rummet. Var och en av besökarna togs om hand av  en svartklädd performer och fördes varligt och utan ett ord, långsamt och omsorgsfullt till en plats för att ställas, sättas eller läggas ned på golvet och få sina ögon varligt slutna. Allt skedde ytterst långsamt och kärleksfullt. Performers återkom sedan med jämna mellanrum för att flytta personen till någon annan plats i rummet. Under tiden improviserade The Core team oavbrutet och avlöstes med jämna mellanrum av en gästande kör eller artist som diskret kom in och gjorde kortare framföranden; alltid på olika platser i rummet. Core team lämnade över före, och tog över sången efter varje framförande, medan kören sakta gick ut igen så att det alldrig blev tyst utan hela tiden sjöngs. Varje kväll avslutades med att Core Group och performanceartisterna tillsammans utan brådska, varligt förde besökarna mot utgången under meditativ sångimprovisation. https://www.youtube.com/watch?v=hpf0W3Z0iEU

Vad var det som hände egentligen?

Av publikreaktionerna att döma gav The Cleaner en stark upplevelse av gemenskap. Genast när man kom in genom dörrarna upplevde man den varma och medmänskliga atmosfären. Man förlorade tidsuppfattningen. Utan ord fanns där ändå en mycket stark vi-känsla mellan alla andra i rummet.
Performanceartisterna, var och en mycket erfarna och kompetenta dansare, koreografer, skådespelare, regissörer, vittnar om att det här är bland de häftigaste de gjort, trots att de bara använde en bråkdel av sina förmågor. Bara rört sig långsamt i svarta, anonyma kläder och tagit hand om var och en i publiken.

De gästande körerna och artisterna säger att det var en fantastisk upplevelse att sjunga i det här sammanhanget i den här tillåtande atmosfären med en publik som låg, satt eller stod blundande, många med ryggen mot kören. Det kändes aldrig som en konsert eller prestation.

Anna Larsdotter Persson gjorde ett eget pass som solosångerska under veckan och själv hade jag förmånen att ingå i Core team under hälften av verkets totalt 56 timmar så vi fick båda uppleva The Cleaner performance s a s inifrån. Det första som slog mig var att man visst orkar att sjunga många timmar i sträck när förutsättningar är optimala för att sjunga avspänt, hela tiden i kontakt med känslan. Eftersom Core team improviserade fritt, behövde vi vara lyhörda och hämta inspiration ur nuet och de skiftande stämningarna i rummet. Lynsey var på plats hela tiden och coachade oss och peformanceartisterna; hon pratade ofta om att Core team kunde reglera energin i rummet. Lynsey fungerade som en geigermätare, kände av och dirigerade helheten. Ibland tecknade hon till Core team att höja eller sänka energin med våra improvisationer. Den kvardröjande känslan hos mig är att alla, performers, Core Group, gästande körer och artister, publiken och själva rummet här samspelade för att skapa en alldeles unik helhetsupplevelse. Alla behövdes här och ingen komponent var viktigare eller mindre viktig än någon annan. Man fick en känsla av delaktighet i något större.

THE CLEANER performance var en del av KörKonst, ett EIC-projekt med stöd från Postkodlotteriets kulturstiftelse. KörKonst genomfördes av EIC i samarbete med Moderna Museet. Förutom performanceverket ingick workshops på konsthallar och konserter på Moderna Museet och i Eric Ericsonhallen under 2017-2018. EIC vill tacka konsthallarna, Körcentrum Väst och alla medverkande körer  och artister och workshopledarna Katarina Henryson och Lynsey Peisinger. Tack också till Moderna Museet för gott samarbete och förstås till Marina Abramovic som än en gång har skapat ett sinnesutvidgande originalverk. Till sist ett stort tack till Postkodlotteriets Kulturstiftelse som gav oss de ekonomiska förutsättningarna för att kunna genomföra det här fantastiska projektet.

Bo Nilsson, kreativ producent